Tiden rasar iväg - nyss var det milleniumskifte.
Detta år kommer jag att gå i pension - min tjänst upphör sista januari, sen kommer jag att jobba ca 50% fram till sommaren. Och så klart börjar man fundera över både bak- och framtid.
Jag ser nu fram emot att inträda i "den andra frihetstiden" som någon definerade åren efter arbetslivet. "Den första frihetstiden" var ungdomen - före famlij. och arbetsliv.
Och jag inser att jag levt min barndom, ungdom och vuxna familjeliv och arbetsliv i en oerhört gynnsam och priviligierad tid. Mina barn o barnbarn har det visserligen bättre materiellt sett i dagsläget än jag hade det i min ungdom, men min framtid var då betydligt säkrare och tryggare - jobb fanns det gott om, klimatet var inte hotat, kärnkraft och kärnvapen fanns inte i min tidiga barndom - men som 17-åring demonstrerade jag första gången mot att vi skulle ha kärnvapen i Sverige.
Jag har fått delta i den digitala utvecklingen - oerhört omstörtande. Jag hoppas att det inflytande som vanliga människor nu fått via Internet kommer att vidareutvecklas i en positiv riktning. Om man utgår från att de flesta människor är goda, vilket jag tror, så finns ju chansen att maktbalansen ändras genom webdemokrati. Men - man vet ju inte hur stora folkmassor som ändå hålls utanför, i t.ex. Kina. Vi som har fri tillgång till Internet är kanske i minoritet?
