Tacksam för att det var ett uppehåll i regnet i morse när jag skulle gå till bussen till Neapel, 25 min promenad, men nu, när jag sitter på flygplatsen öser det ned.
Det är dock det första riktiga ovädret på dagtid som drabbat mig under min vistelse här.
Sista veckan hamnade jag äntligen på rätt nivå på Italienska skolan. Jag skulle kunna göra en lång lista på förbättringsområden åt dom ...
Förra fredagen deltog jag i middag i det fina huset på berget igen där vi fick så lite mat första gången. Den här gången serverades pizza - i massor! och till det potatisbullar fyllda med mozarella och citronpaj till dessert. Så denna gång var alla proppmätta.
På helgen, gjorde jag utflykt på egen hand till Capri. Trots att turistsäsongen är över nu, i Salerno har dom bommat igen en massa små barer utefter stranden, så var det massor med turister på Capri. På kajen radades det upp den ena gruppen efter den andra, som skolklasser, sorterade på språk där varje guide bar sin flagga. i en aldrig sinande ström svängde de små bussarna ned på kajen och slurpade i sig grupp efter grupp.
Själv tog jag bergbanan upp till staden Roma mitt på Capri. Hade bestämt mig för en, i mitt tycke, lämplig vandringsrunda till l'Arco Naturale. 45 min dit och 30 min en annan väg tillbaka. Jag valde definitivt fel- borde gått 30-min vägen åt båda hållen. 45-min vägen gick först neråt några trappor, inte alarmerande - jag kan ju räkna ut att det man går ner ska man så småningom upp igen - sen gick det lite upp o ner som det brukar, men jag hade inte koll på hur mycket. I slutet av vägen var det en stigning med minst milioner trappsteg uppåt! Det var en nära-döden-upplevelse innan jag äntligen nådde fram. Belöningen för mödan uteblev då l'Arco Naturale var inbakad i byggnadsställningar så man kunde bara se hur den verkligen såg ut på en informationstavla bredvid, som berättade att ett EU-projekt finansierade förstärkningsarbeten.
Tillbaka i hamnen hade jag några timmar kvar tills båten skulle ta mig tillbaka till Salerno så jag hoppade på en tur till Blu Grotta. När man kom fram dit låg det massor med båtar, fulla med turister, o väntade på sin tur att få vältra över turisterna i pyttesmå roddbåtar som sen tog oss in i grottan. Ingången var så trång att man måste ligga ned på durken medan roddaren avvaktade en extra djup vågdal och då vräkte sig ovanpå och oss och drog in båten i grottan. Efter 5 min samma procedur ut. Men då hade båten tagit in vatten så nu blev vi helt genomblöta! Efter det hade jag två timmars resa tillbaka till Salerno. Sätena var tack o lov tygklädda så när vi kom fram hade den värsta vätan sugits upp av min stol så det såg ite ut som om jag hade kissat på mig längre.
Några dagar senare- förkyld! Men, det var ändå en händelserik utflykt värd sitt pris!
