Livet som pensionär ...

måndag 20 februari 2017

Nya Zeeland - dag femton-sexton

Igår fortsatte resan upp och ner i bergen, slingrigt värre! men ack så vackra vyer. När vi kom över sista bergstoppen och såg hela bukten var det bara tur att vi hittade en liten kodakspot att stanna på.
Väl på plats promenad runt byn, kallt o småregnigt. Vi åt Blue Cod på en trevlig restaurang.
Akaroa koloniserades på 1800-talet av fransmän, endast 57 stycken så dom blev snabbt övermannade av britterna. Men den franska atmosfären lever kvar.
Idag fick vi en exklusiv båttur. En grupp kryssningsfolk kom inte pga att dimman hindrade deras angöring. Så vi var bara åtta passagerare. Förträfflig guidning, vi såg världens minsta delfiner, hunden Buster signalerade när delfinerna kom i närheten så att vi kunde sakta ner och glädjas åt deras uppvisningar. En delfinunge såg vi också samt en stor sälkoloni med en massa sälbebisar. Och en trött pingvin, hade han kanske försovit sig?
Vi var även utanför bukten på The Roaring Forties! Men där kunde vi inte ta kort för vågorna gick höga och vattnet stänkte ordentligt.
Sol o strålande väder! en jättelyckad tur.
Tillbaka i hamn fick vi resans första paraplydrink. Det är inte deras stora grej här. Tanten skrattade när Mia beställde "Sex On The Beach" och sa: det är aldrig nån som beställer den.
Lunch i en rosenträdgård och sedan den obligatoriska promenaden innan vi gick hem för att avnjuta lite ost o vin på rummet.

Utsikt över bukten där Akaroa ligger

Hamnen i Akaroa

Dags för Delfin-kryssning på The Roaring Forties!

klar för avgång

också redo

Buster lyssnar efter delfiner

en av dom svårfotade delfinerna som lyckades fastna på bild

häftiga grottor och bergsformationer

äntligen en paraplydrink!

lunch - rödvinet serverades iskallt och måste således värmas

lördag 18 februari 2017

Nya Zeeland - dag tolv till fjorton

Utflykten till Abel Tasman National Park började i ottan. Strålande väder! Det utlovade ovädret hade kommit av sig. Först tog vi bilen en timme på ännu smalare och kurvigare vägar än tidigare. Mia bromsar oavbrutet. Hon har laddat ned en gps-navigator på sin padda med svensktalande dam. Vi skrattar högt varje gång hon försöker tala om vilken väg vi ska in på - särskilt när vi ska in på Riwaka-Kaiteriteri Rd :D
Sen båt en timme till en av de många gyllene stränderna där vi först gick en vandringsled och sedan kopplade av på stranden.
På kvällen ytterligare en promenad på beachen nära vårt motell.
Nästa dag fick vi äntligen sovmorgon! ända till 7:30.
Nu åkte vi genom bergspass till Hanmer Springs där regnet kom ifatt oss.
Idag skulle det också regna men icke - himlen sprack upp ovanför oss o solen tittade fram. En dag fylld av mer aktivitet än vi tänkt. Vi började med morgonpromenad - såg enkel ut på kartan men slutade med bergsbestigning! Hem o byta kläder,dricka vatten och sen iväg till The Animal park för att titta på Wallabies. En liten mysig o familjär djurpark där vi fick mata alla djur och även gå in till de små söta Wallabiesen. En lama ville gärna framstå som raindeer - han finns med på bild.
I avsaknad av barn får vi själva gå på lekparker - så vi fortsatte till A-Maze-N-Golf - där vi gick labyrinten och letade ledtrådar.
Slutligen tillbringade vi fyra timmar i de olika varma poolerna på Hanmer Springs Terminal Pools & Spa. Vi har snott en bild på en av poolerna från internet eftersom vi redan provbadat med telefonen tidigare.
BTW - idag har vi gått 21.263 steg, 13,4 km, 40 våningar.

på vandringstur i Abel Tasman National Park

Abel Tasman

Abel Tasman - det var ebb när vi kom

Abel Tasman - även seglarna utnyttjade ebben

några timmar senare flöt båtarna igen

Abel Tasman - hängbro

vilstund på stranden

kvällspromenad i Nelson

morgon-walk i Hanmer Springs

Lek i labyrinten

Mata lamor

mera mata lamor

en av tre wallabies

blyg men ändå tillräckligt nyfiken för att låta sig matas o klappas

Raindeer-wannabe

vätskekontroll på spa-anläggningen

en av många pooler på Hanmer Springs Spa

onsdag 15 februari 2017

Nya Zeeland - dag elva

Wellington - inte resans höjdpunkt precis - MEEEN - här fick vi adrenalinkickar som gör att vi inte behöver hoppa bungyjump!

Så - bara att komma in i stan, hitta hotellet i upp- och nedförsbackar, med vägarbeten, avstängda filer och omöjligt att stanna, fick vindrutetorkarna att gå på högvarv i varje korsning o filbyte, ni som kört en högerstyrd bil fattar vad vi menar.
Vi fick köpa en parkeringsplats i hotellets garage. Nu börjar nästa prövning - man kör in i en 180-graders sväng upp till nästa plan o hoppas att man slipper möte. Det var knappt så att bilens svängradie klarade detta. Väl uppe hamnar vi på ett slirigt trädäck, byggt i vågor - skulle platsat i lustiga huset. Manöverutrymmet är bilens yta plus tre centimeter åt alla håll - som extra krydda hade vi ett avgrundshål till vänster på väg upp till vår parkeringsplats. En fem cm hög trälist skiljde oss från avgrunden. Det gick inte att krypköra för då slirade däcken. Måste ta sats - med tre cm till bilen till höger och två cm till avgrunden och sen tvärnit när man kommit upp.
Väl på plats började vi fundera hur vi skulle ta oss ut nästa morgon. Vi sov inte på hela natten.
Det tog oss sedan 20 minuter att manövrera ut bilen fram o tillbaka i dessa upp-o-nerförsbackar. Pust!

Redan på väg till Wellington var det adrenalinstimulerande upplevelser i slingriga hårnålskurvor. Jag körde och Mia bromsade. Vi stannade så fort tillfälle gavs och släppte förbi dom som kunde köra fortare än 30 km/tim.

Direkt när vi checkat in i Wellington tog vi bergbanan till botaniska trädgården för stilla våra nerver. En lång härlig promenad som avslutades nere i hamnen med fish o chips på en pub.

Idag har vi åkt båt från Wellington till Picton på Sydön, där vi kvitterade ut en ny hyrbil. Naturen är verkligen annorlunda här - fjordlandskap, mycket grönare.
Vi stannar till för att äta lunch vid en marina och plötsligt säger servitrisen något konstigt - det tar ett ögonblick av förvirring innan vi inser att hon pratar svenska.
(Nathalie - tips - de svenska tjejerna vi mötte här gjorde ett år som working vacation)

Ett gäng antika motorcyklar hade valt samma ställe. Den bilden är till dig Tizi!

Vi bor på Bella Vista Motel i Nelson - fint, två rum o kök, välbehövlig tvättstuga och tidig sänggång. Imorgon ska vi på utflykt till Abel Tasmans naturreservat.

Hårnålskurva på väg till Wellington

Släpper förbi rallyförarna

Lustiga husets garage-design - notera den vita kanten till vänster som ska rädda oss från att köra ner i avgrunden!

Avslappningsövningar i botaniska trädgården

botaniska trädgården

ankdamm i botaniska trädgården

prinsessa på väg till sydön

fjorden in mot Picton

antika motorcyklar

tvättvakt

måndag 13 februari 2017

Nya Zeeland - dag nio

Vi sitter på balkongen med havsutsikt i Napier. Det har varit sommarens varmaste dag - 31 grader och nu på kvällen är det fortfarande jättevarmt så skuggan på balkongen är skön.

Efter Hobbiton kom vi till Rotorua och bodde på Motel med två rum o kök o smal balkong. Helt ok. Det bubblar och ryker och stinker av svavel i Rororua som är uppbyggt på botten av en vulkan. Men man vänjer sig snabbt vid lukten. Tre dagar och mycket att se och göra. En utflykt var till Te Puia där Maorierna har skolor för olika hantverk och utbildningar i sin kultur. Dom är mycket stolta och imponerande. Vi såg även geisrar och bubblande stora lergrytor. Inom området fanns även en liten kiwi - som fått dygnet vänt så att vi kunde se den i sin mörklagda inhägnad, dom är nattaktiva.
Efter en lunch på majskolvar med bubbel, på balkongen (ere semester så ere!) åkte vi på nästa utflykt till Tamaki - en konstruerad Maori-by av två Maori-bröder. Man får inte besöka riktiga Maori-byar om man inte tillhör stammen. Här fick vi delta i lekar, lyssna på deras historia och se musik o dansföreställningar. Kvällen avslutades med traditionell Hangi-middag.

Nästa dag började vi med utflykt till RedWood Forest med jätteträd, därefter åkte vi till Kerosene Creek - en liten 40 grader varm bäck som ligger lite avsides och som inte är känd av turister. Där tog vi ett härligt varmbad i klart luktfritt vatten. Tillbaka i Rotorua en promenad i Goverments park och därefter badade vi i The Polynesien Spa - i pooler fulla av nyttiga mineraler. Vi blev av med alla krämpor, slängde våra käppar och skuttade hemåt precis som sägnen säger.

Vårt nästa natthärbärge var i Taupo. Vi gjorde en omväg och besökte Waitomo glowworm caves - en pampig grotta full av lysmaskar. Där fick man inte fotografera.

Taupo - vackert jetset-ställe intill en stor sjö med snöklädda berg i fjärran. God middag på hotellet i solnedgången. Vi tittade även på Huka Falls i närheten - vackert - men slår ju inte Niagra Falls :-)

Nästa dag vidare mot Napier. Vägen går genom höga berg o djupa dalar. Fantastiska vyer som inte går att fånga på bild men som sitter kvar på våra näthinnor. På halva vägen ett litet café i närheten av ett fint vattenfall.
Väl framme i Napier åkte i på vinprovning, fyra vingårdar besöktes, vi bjöds på exklusiva viner - spitting was an option - på ett ställe fick vi dessutom lite ost o bröd och svindyrt vatten.
Tidig sänggång - vi var lite lulliga :-)

Idag har vi lärt oss allt om Napiers jordbävningsdrabbade historia och dess uppbyggnad i Art Deco-stil.
Vi ägnade sedan två timmar åt att leta efter en glassbar, gav upp och tog en öl i stället på en gammal anrik pub. Väl hemma vid hotellet såg vi glassbaren tvärs över gatan!
I morgon bär det av till Wellington, där vi sover en natt och sen lämnar bilen och tar färjan till Sydön.