Är resan mödan värd?

Privatchaufför Tizi hämtar vid dörren o kör oss till busshållplatsen för att vi ska slippa snömodden.
Två hållplatser senare - Malin: ”min telefon! Den ligger på hallbyrån”
Vi kliver av i snömodden, pulsar o plogar med väskor genom djupsnö till plantagen och ringer Tizi. ”Jag fixar” - pålitliga Tizi, TACK!
Kvällen är räddad, vi ska sova på Arlanda och äter en suveränt god middag på Marcus Samuelssons krog.
Nästa morgon, två Tim före avgång går vi till incheckningen - det är redan flera km lång kö!
1,5 Tim senare förklarar tjejen i incheckningen att det saknas ett speciellt nummer på våra Visa-handlingar! Panik! Ringer resebyrån - det för för tidigt på morgonen, mailar ALLA på resebyrån.
Mellanlandar i Qatar. Mail-kontakter fram o tillbaka med resebyrån som inte förstår vad som saknas.
När vi kommer fram är imigration inte ens intresserade av våra pappers-visa. ”Dom finns redan i computern.”
Inför landningen skulle man göra en skriftlig tulldeklaration - där står det att man får ta in 25 st cigaretter - Malin har 17 paket. Vi övervägde då risken att smuggla men Malin har sett programmet ”Gränsövervakarna i Australien” och vi bestämmer oss för att vara ärliga.
Det uppskattas av tullpersonalen som bjuder på 2 paket. Så vi bara betalar 269 $ i tull (ca 1900 kr) (ett paket cig i Australien kostar ca 40 $ så kanske det går på ett ut)
Anländer Melbourne på kvällen, 23 grader, går ut o skålar i prosecco på en liten gatubar.
Då tycket vi att resan var mödan värd. !
Idag har vi hämtat ut bilen, kört till Phillips Island, handlade mat för två dar - men vi har inget kök... vi hade blandat ihop olika boenden....
Men - problem är tillför att lösas - vi hade en vattenkokare.
En lång härlig promenad på beachen i eftermiddagssolen, där vi mötte några roliga o trevliga människor, bl a gubbarna som letade mask i sanden.
Avslutningsvis  en sallad på områdets grillplats.